Sahlins välfärdsparadis vs. Bernefalks välfärdsparadis

Mona Sahlin slutar aldrig att förvåna. På socialdemokraternas valupptakt i ett hotell vid Norra Bantorget i Stockholm steg Mona Sahlin upp på scen till toner av rockmusik. Svart, mörk och framtidsdyster musik som kännetecknar socialdemokraternas politik som bäst. Frågan jag i många år har ställt mig är varför socialdemokratin har en så förbannat negativ inställning till allt och alla. Man vägrar att tro på att den enskilde inidviden har en vilja och en strävan efter ett bra liv. Man vägrar tro på att människan vill arbeta, tjäna sitt levebröd och stå på egna ben. Man vägrar tro på att människan själv kan fatta beslut om vad som är bäst för den egna familjen och nära och kära. Hallå, människan är faktiskt ingen dumbom!

Ordet dumbom passar förträffligt bra in på Mona Sahlins så kallade välfärdspolitik. Hon säger att hon inte vill se Sverige som ett “skatteparadis”, men det är ju precis den politik hon för. Istället för att låta Sverige bli ett “jobbparadis” driver hon Sverige i riktning mot att alltmer blir ett just skatteparadis. Vilka tjänar på detta? Jo, det finns enbart en aktör, staten. Vanliga människor glöms bort och får det allt svårare att stå på egna ben. Straffbeskattningar hit och dit, förhöjd kilometerskatt och inga som helst rationella åtgärder för att ta itu med ungdomsarbetslösheten leder inte till ett bättre Sverige, Mona Sahlin. Nej, för att förverkliga drömmen om välfärdsparadisets Sverige krävs att ni politiker öppnar ögonen och inser att folks liv inte blir bättre och enklare av en stenhård byråkrati utförd av vissa få människor och skyhöga straffbeskattningar. Politikens främsta uppgift är väl att förenkla för människor?

 Som ung och framtidstroende människa i Sverige  fruktar jag, Anna Bernefalk, ett samhälle som helt tränger bort den enskilde inidviden och som staten istället styr med ett järngrepp. Denna mardröm kan förverkligas med en vänsterpolitisk regering som blint bara ser fördelar med byråkratins hårda medel över människan. Jag vill liksom alla alliansvänner se Sverige som ett välfärädsparadis, men likväl som ett jobbparadis. De två hör liksom ihop och är beroende av varandra. Tyvärr verkar inte alla förstå det. Välfärd skapas genom jobb, jobb skapas genom företag, företag skapas genom låga skatter som tillåter att anställa. Mer avancerad ekvation än så blir det inte.

Bernefalks recept för ett välfärdsparadis kan alltså lätt förstås av en som inte har läst mer än matte c. Och så ska det vara! Vilken människa som helst förstår att människor arbetar om det lönar sig att arbeta, något som är nödvändigt för Sverige som välfärdsland. Låt företagen utvecklas så att de kan anställa fler! Jobb skapas inte enbart inom den offentliga sektorn, det är en lögn.

Lägre skatter skapar jobb. Jobb skapar välfärd. Vill Du se Sverige som ett välfärdsparadis? Rösta på alliansen den 19 september!