Dags för analys ala Bernefalk!

Världen skriker efter en typisk Bernefalksanalys, Sverige suktar efter att få ta del av fröken Bernefalks tankar igen. Högst förståeligt.

Jag tänker inleda med konstaterandet att världen är farlig. Ja, mer upplyftande ord föredrar man att vakna till en söndagsmorgon. Sanningen är dock inte alltid så ljuv som man önskar. Jag tänker idag speciellt på den tragiska händelsen i Tucson, Arizona. Kongressledamot Gabrielle Giffords kämpar för sitt liv på sjukhus efter ett skott rakt igenom huvudet, den federala domaren John Roll och en nioårig flicka har avlidit och många andra är svårt skadade och chockade. Skräcken ligger som ett tungt, svart moln över Arizona och resten av världen. Arizona, världen och jag håller andan och ber allt vad vi kan för att Giffords liv skall kunna räddas. Räddas från denna ondska. För ondska är vad det är. Rejäl, jäkla brutal ondska som inte förtjänar annat än att helt fördömas.

Världen är farlig. Att vara politiker är farligt. Att vara förtroendevald är ytterst farligt. Sådana här fruktansvärda företeelser får en som ung, aktiv politiker att fundera. Är det värt alla risker för att kunna förändra samhället, för att kunna förändra världen? För alla politiker drivs av samma sak; vi har en tydlig vision av hur samhället skall se ut, hur människor kan få det bättre och hur landet skall drivas. Och dessa visioner lever vi för. Vi är beredda att offra mycket för dem, och det gör vi sannerligen. Men mitt i allt detta är politik något av det roligaste och mest utmanande man kan sysselsätta sig med. Glädjen av att få umgås med likasinnande människor, kicken av att kunna förändra några människors tänkande genom en välskriven debattartikel och stoltheten över sitt partis framgångar efter nätter av slit är obeskrivlig. Ovanstående tre nämnda känslor överväger de allra flesta av politikens baksidor. Det är det som gör att vi orkar fortsätta att kämpa för ett bättre samhälle, även om det är farligt.

Med dessa ord lyfter vi av hatten för Gabrielle Giffords och alla andra politiker som straffas hårt för sina visioner om ett bättre samhälle.

(M)ot Slutspurt it is!

Nu kööööörr vi! Det är nu det nu det gäller. Det är nu Sveriges framtid såväl som välfärdssamhälle står på spel. Det finns två ytterst tydliga val i detta val den 19 september. Det är den moderata arbetslinjen som präglas av hopp, framtidsstro för unga samt välfärdsprioritering som står mot den rödgröna röriga bidragslinjen, som istället för hopp för unga präglas av förhöjda straffbeskattningar och en mindre prioriterad välf’ärd. För det blir ingen välfärd i ett land om ingen arbetar, det är ett ostridigt faktum som inte ens Lars ohly kan säga emot.

En röst på moderaterna, Sveriges enda arbetsparti, är en tydlig röst på ett Sverige där det skall löna sig att arbeta. En röst på moderaterna är en tydlig röst för ett högprioriterat välfärdssamhälle där skolan blir bättre, där vården blir bättre, där äldrevården blir bättre. En röst på moderaterna är en tydlig röst på ett Sverige som skall präglas av valfrihet, för moderaterna tror på den enskilde individen. Bara Du kan veta vad du vill göra med ditt liv, bara Du kan veta om du vill plugga fem år på universitet eller bli lärling. Dessa val skall vara möjliga för unga att göra, på egen hand. Ingen politiker, verkligen ingen politiker, har rätt att säga att denne vet vad som är bäst för just Dig.

Det är Du som bestämmer. Vill Du leva i ett Sverige som präglas av framtidstro för unga? Vill Du leva i ett Sverige där flit och arbete skall löna sig? Vill Du leva i ett Sverige där välfärden prioriteras? Lägg då Din röst på moderaterna den 19 september!

Rör inte RUT!

Har idag deltagit i ett fett taggat ”Rör inte RUT-tåg” genom Linköping stad. Sjukt härlig känsla, så mycket folk och så mycket positiva responser! Det märks verkligen att vanliga människor älskar möjligheterna som uppstår med RUT-avdraget. Hårdarbetande föräldrar som jobbar heltid ges nu möjlighet att spendera mer tid med sina barn istället för att lägga de få timmarna man har efter en arbetsdag på att tvätta och städa. RUT-avdraget gynnar också arbetsmarkanden i Sverige. Tack vare RUT har mängder med nya jobbtillfällen skapats. RUT gynnar alltså välfärden och ökar Sveriges chanser att bli ett välfärdsparadis.

Men, trots alla dessa fördelar vill de tre vänsterpartierna ÄNDÅ ta bort RUT-avdraget. Skandal är ordet! Jag vet inte vad som är värst, de rödgrönas åsikt om att alla jobb inte är lika mycket värda eller att man gör allt för att motarbeta människors strävan efter en lättare vardag.

Jag säger tummen upp för RUT och menar att städjobb är minst lika mycket väda som alla andra jobb. Sverige behöver alla jobb för att fungera. Tummen ned för vänsterpartier som vill styra och rota alltför mycket i människors liv, och som har mage att påstå att RUT-jobb inte är några riktiga jobb.

Sahlins välfärdsparadis vs. Bernefalks välfärdsparadis

Mona Sahlin slutar aldrig att förvåna. På socialdemokraternas valupptakt i ett hotell vid Norra Bantorget i Stockholm steg Mona Sahlin upp på scen till toner av rockmusik. Svart, mörk och framtidsdyster musik som kännetecknar socialdemokraternas politik som bäst. Frågan jag i många år har ställt mig är varför socialdemokratin har en så förbannat negativ inställning till allt och alla. Man vägrar att tro på att den enskilde inidviden har en vilja och en strävan efter ett bra liv. Man vägrar tro på att människan vill arbeta, tjäna sitt levebröd och stå på egna ben. Man vägrar tro på att människan själv kan fatta beslut om vad som är bäst för den egna familjen och nära och kära. Hallå, människan är faktiskt ingen dumbom!

Ordet dumbom passar förträffligt bra in på Mona Sahlins så kallade välfärdspolitik. Hon säger att hon inte vill se Sverige som ett ”skatteparadis”, men det är ju precis den politik hon för. Istället för att låta Sverige bli ett ”jobbparadis” driver hon Sverige i riktning mot att alltmer blir ett just skatteparadis. Vilka tjänar på detta? Jo, det finns enbart en aktör, staten. Vanliga människor glöms bort och får det allt svårare att stå på egna ben. Straffbeskattningar hit och dit, förhöjd kilometerskatt och inga som helst rationella åtgärder för att ta itu med ungdomsarbetslösheten leder inte till ett bättre Sverige, Mona Sahlin. Nej, för att förverkliga drömmen om välfärdsparadisets Sverige krävs att ni politiker öppnar ögonen och inser att folks liv inte blir bättre och enklare av en stenhård byråkrati utförd av vissa få människor och skyhöga straffbeskattningar. Politikens främsta uppgift är väl att förenkla för människor?

 Som ung och framtidstroende människa i Sverige  fruktar jag, Anna Bernefalk, ett samhälle som helt tränger bort den enskilde inidviden och som staten istället styr med ett järngrepp. Denna mardröm kan förverkligas med en vänsterpolitisk regering som blint bara ser fördelar med byråkratins hårda medel över människan. Jag vill liksom alla alliansvänner se Sverige som ett välfärädsparadis, men likväl som ett jobbparadis. De två hör liksom ihop och är beroende av varandra. Tyvärr verkar inte alla förstå det. Välfärd skapas genom jobb, jobb skapas genom företag, företag skapas genom låga skatter som tillåter att anställa. Mer avancerad ekvation än så blir det inte.

Bernefalks recept för ett välfärdsparadis kan alltså lätt förstås av en som inte har läst mer än matte c. Och så ska det vara! Vilken människa som helst förstår att människor arbetar om det lönar sig att arbeta, något som är nödvändigt för Sverige som välfärdsland. Låt företagen utvecklas så att de kan anställa fler! Jobb skapas inte enbart inom den offentliga sektorn, det är en lögn.

Lägre skatter skapar jobb. Jobb skapar välfärd. Vill Du se Sverige som ett välfärdsparadis? Rösta på alliansen den 19 september!

 

Äntligen har Moderata Studenter fått sitt märke i märkesbacken på LiU!

Jaaaaa, rubriken säger allt, den talar sitt tydliga språk. Lyckan är obeskrivlig! Linköpings Universitet skall bli blåare och friare! Mot valseger!

Låt ICA-tjejen få jobba på ICA!

Såhär dagen efter en påfrestande tentamen i Avtalsrätt med skadestånds- och försäkringsrätt är man plötsligt tillbaka i verkligheten och har tid att fundera. Det är val snart. Det är med en skräckblandad förtjusning som jag konstaterar att valrörelsen år 2010 är i full gång. Det är riktigt kul, det är nu det är viktigare än någonsin att kampanja järnet, övertyga så många som möjligt om varför  alliansen är det enda alternativet för ett bättre Sverige, lappa bilar med taggande information, mata insändare och debattartiklar, uppdatera sin blogg och sprida budskapet att alliansen är bäst!

För det är ett konstaterat faktum, det är bevisat. Arbetslösheten sjunker, trots rådande finanskris i hela världen. Bara i min hemstad, Kalmar, har arbetslösheten minskat med 1 100 personer det senaste året enligt Barometern. Det är en seger som är svår att beskriva! Det är tack vare alliansens arbetsvänliga politik som detta har kunnat bli möjligt.

Men vi är inte nöjda förrän alla har ett jobb att gå till. Men, viktigt att framhäva är att alla inte är lika. Alla skall inte behöva jobba med samma sak, alla människor skall inte behöva studera på universitet / högskola. Vad Sverige behöver är en politik som gynnar den enskildes individuella förmågor samt förutsättningar. Vad Sverige behöver är en politik som inte ser ned på praktiska yrken. Tro mig, jag har en syster som är i behov av alliansens politik. Hon behöver en regering som gör tummen upp för och skapar praktiska lärlingsmöjligheter för unga, det är ytterst viktigt för hennes överlevnad. Det finns inget som gör mig så arg som tre vänsterpartier som enbart vill att ALLA unga skall utföra akademiska studier på universitetsnivå. Människor är olika och skall så få vara. Det är inget fel med praktiska yrken, Sverige behöver dem för sin överlevnad.

Tänk själva, hur skulle Sverige se ut utan snickare? Hur skulle Sverige se ut utan affärsbiträden? Hur skulle Sverige se ut utan den där glada tjejen som packar upp varor på ICA?

Låt oss rösta på alliansen, för den där ICA-tjejen som ser till att det ständigt fylls på med matvaror i butiken. Rösta på alliansen – för ett levande Sverige i 4 år till!

Yttrandefriheten i Kalmar hotas än en gång…

Det är alltid lika hemskt att vakna upp och se Barometerns rubriker om att yttrandefriheten är hotad i Kalmar. Så även denna dag, det börjar bli en tradition nu. Och det är riktigt illa. Jag läser i Barometern på sidan 4 att politiker portas från stadsfesten. Det är mindre än två månader kvar till valet och samtliga politiska partier stängs ute från ett av Kalmars största evenemang med mängder av potentiella väljare.

SKAMLIGT är ordet! I Kalmar har alltid funnits en tendens att politik är något fult och något som skall smutskastas. Allan Johansson (S) säger; ”Vi måste värna om frihet till olikhet. Det här beslutet kan ses som att ideologier, politik och debatt är fult”.

Den ansvarige för detta oerhört kortsiktiga och korkade beslut är Åke Andersson, VD på Destination Kalmar. Han har inga genomtänkta förklaringar till varför politiska partier plötsligt skall förbjudas under ett valår. Jag säger som Anders Andersson (C); ”Politik är inte något fult, utan det bästa sättet att fördela makt. Ju fler som söker information desto bättre valresultat får vi”.

Kalmar är ofantligt skrämmande ibland. Att yttrandefriheten ännu en gång hotas och förbjuds är inget bra tecken. Det är ett farligt tecken. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; är Kalmar verkligen en demokrati? För i ett demokratiskt samhälle är yttrandefriheten en grundpelare. Och vad kommer härnäst, vad skall förbjudas härnäst? Skall kalmariter inte få ha en politisk åsikt heller?

Valfriheten är vacker, så vacker!

Ljuv housemusik och obegränsad valfrihet. Ni som känner mig vet att detta är två av de saker jag brinner för mest av allt. Dessa två gör mig obeskrivligt glad; det spritter i kroppen och mina mungipor når obegränsade höjder. Det är fint. För att dra en liten parallell till den underbara houselåten ”Leave the world behind”, magiskt producerad av housegudarna Axwell, Ingrosso, Angello, Laidback Luke samt Deborah Cox, så är det precis det som den fantastiska valfriheten egentligen handlar om. I ett riktigt fritt samhälle, där samtliga individer tas hänsyn till och prioriteras, är det okej att ”lämna världen bakom sig” för att uppnå maximal lycka. I ett fritt samhälle är det inget fel med att lämna världen för en stund, krypa in i sitt skal och filosofera en minut, för att nå inre frid och ta reda på vad man vill sysselsätta sig med och vilka val man väljer.

Gud, ovanstående text lät nästan lite poetisk. Det är fint. Valfrihet är vackert, men ack så nödvändigt för individens överlevnad. Valfrihet skapar optimala chanser för individer att förverkliga sina drömmar, sina egna drömmar. Valfrihet får människor att blomstra och blomma ut. Valfrihet bidrar till att människors mungipor dras upp. Och det är fint.

Länge leve friheten!

Tack gode gud att MUF finns!

Ja, rubriken säger allt. Jag har under dagen drabbats av en uppenbarelse, en djup och viktig sådan. Jag är, låt mig säga,  jäkligt glad för att Moderata Ungdomsförbundet finns. Det är ingen självklarhet, alla länder i världen har inte den förmånen att ha en stark ungdomsorganisation som ständigt finns där och kämpar för unga, för ungas rätt och ungas självständighet. Det är ett sorgligt faktum som jag innerligt hoppas kommer förändras.

Få vet att på initiativ av Allmänna Valmansförbundets överstyrelse i februari år 1934 tillsattes en organisationskommitté med uppgift att organisera ett högerinriktat ungdomsförbund. Torgil von Seth utsågs till kommittéordförande. Följande fastslogs i uppropet för bildandet av det nya ungdomsförbundet; ”Ungdomsförbundet vill på grundval av Högerns idéprogram sammansluta svensk ungdom i en handlingskraftig, självständigt arbetande organisation.”

Med detta ovanligt korta och spontana inlägg vill jag utbringa en skål för Moderata Ungdomsförbundet. Länge leve MUF! För Sverige, för Sveriges unga, för Sveriges ungas chans till ett bra liv!

Mona Sahlins infrastrukturpolitik gynnar alla…ELLER?

Nej. Visst fasiken är det inte så. Under gårdagen kunde man läsa i Barometern att Mona Sahlin har ett särskilt fokus på den usla infrastrukturen i sydöstra Sverige. Alltid lika spännande, och speciellt när de ledande socialdemokraterna i Kalmar län igår skrev en debattartikel i Barometern. I artikeln redovisar de åtta punkter för som det så fint  heter ”regionens utveckling”. Spännande är ordet igen. Kastar man bara en snabb blick på artikeln kanske man känner lite hopp inför att socialdemokraterna här i Kalmar äntligen skall komma på en hyfsat bra lösning på problemet.

Men icke. Förvånad? Nej. Deras åtta-punktsprogram kan vid första anblicken se ut som ett barns önskelista inför julafton, som ledarskribenten Ulf Wickbom så klokt påpekar i dagens ledarsida i Barometern. Men, socialdemokraterna väljer att ignorera vissa städer helt och hållet. Skamligt är ordet. Vill man lösa infrastrukturproblemet i ett en del av Sverige får det inte vara tillåtet att fullkomligt utelämna vissa delar samt städer. Hur tänker Mona Sahlin? Det är tydligt att enbart vissa städer skall gynnas av hennes ytterst bristfälliga samt orättvisa politik.

Till exempel nämns ingenstans Karlskrona. Socialdemokraternas karta sträcker sig endast i öst-västlig riktning och norrut. Allt skall knytas närmare Stockholm. Jag frågar mig varför. Vad Mona Sahlin här gör är att hon går ut till väljarna med budskapet att Stockholm är det enda som betyder något. Allt annat, alltså sydöstra Sverige skall enligt henne stå still. Vilket hån!

Väck är även tankarna på en storflygplats i Emmaboda, en flygplats som skulle fungera som  gemensam punkt och anknytning för såväl Kalmar, Karlskrona som Växjö. Ansvarsfullt, Sahlin. Väck nummer två är också Öland, som spårlöst har försvunnit helt från världskartan. Men Mona Sahlin, jag sitter på Öland i skrivande stund, så Öland lever och existerar. Visst, Ölandsbron nämns en enstaka gång i artikeln, det är för väl det, men annars är det läskigt tyst om framtiden för Ölands 25 000 invånare i länet.

Är det här en ansvarsfull politik driven av våra ledande socialdemokrater i länet? Är det här en ansvarsfull politik av Mona Sahlin? Hell no! Jag blir livrädd.